Ditt bröst häver sig av
Spruckna besvikelsetoner som
Inte ens har ork att tränga ut
För du tänkte på våra varma andetag
som stelnande frös till is
För att det en gång fannsett \"vi\"
För att du inte längre vet omdu kan lita på mig

De regniga timmarna på parkbänken
Skrikandes av ensamhet
Har hamrat sig fast i mammas tapeter
Hon har försökt att riva sönder tapeten
Men ensamheten bara glider ner mellan golvplankorna istället
Ochdet är klart att hon får panik
När hon sväller, förfulas
Ihavet av rusande tid
Spåringer, springer
fastän den förlorat sitt mål
Och det hjälper inte hur många gånger hon än tapetserar om sin personlighet
Överallt har det ristats in att hon måste förändras
Att hon inte räcker till
Hon nervvrakssover och drömmer om att bita sönder jordklotet och starta en mordbrand nästan dygnet runt
Det är klart att det är svårt att vara dottern vars mamma glömdes bort
Dessa komplicerade labyrintmönster och fula färgkombinationer som nötts in i mina hjärnceller
Jag orkar inte måla ord av saknaden efter
mamma-dotter relationen
FATTA DET!
Jag orkar inte förklara allt för dig
Men det handlar inte om att jag inte litar på dig
Det handlar inte om att bevara fred
Det handlar om att orka och om tid

När vi älskar
Pratar du om att bevara minnen i glaskoppar
\"Är du så rädd för att förlora dem?\"
Ekar frågan som inte ställs
Pulserar den genom luften
Jag vill kyssa förstånd i dig
Nuet lever ju än
Du glömde det.
Eller?
ÄR DET NÅGOT FEL MED NÄR VI KNULLAR?
Du ser förskräckt ut
Sedan ger du mig ett hånfullt leende
Som bildar skjutande blixtar som exploderar mig
Till alldelles
Alldeles
För tunnaskärvor
Det är ett \"jag gör slut\" leende

Men nästa vecka ringer du
Säger att du försökte knulla fram tårar
Att läka dig själv med
Och du behövde hämnd
Fast egentligen så gjorde du inte det
Och
Det fanns saker du inte heller hade berättat