I det kalla stjärneljuset
fann jag
i frostig beslutsamhet
det går inte 
att bygga
med de trasiga stenarna
från ruinerna
av förr

Blodiga fingertoppar
reser ett röse
i havsstormar 
vänder ryggen till
återvänder ibland
till utsikten
och för att låta vinden
rena min kropp

De dåliga
vägvisarna 
vet tydligen så väl
hur jag känner,
tänker och planerar
jag önskar jag all lycka
då jag går en annan väg
lite vilsen
för att finna kärlek
även om jag vacklar
i högljydda protester

Jag har röjt
för nya åkrar förr
uråldriga stenar
har blivit gärdesgårdar
till skydd
Jag undrar
hur höga måste jag
resa dem
den här gången?

Jag har ingen ritning
inga mått, ingen lösning
men vet hur man bygger
ännu ett liv
ännu ett nu
för mitt liv har börjat
att skriva ett facit
som bara har döden
som deadline

Och ännu än en gång
famlar jag efter drömmar
flyktiga ovissa
men
kraftigt
armerade med kärlekslycka