Tyst!
hör ni?
Hör ni hur tyst de är?

Tystheten stutsar inne i min hjärna och mella dom fyra väggarna jag är i.
Tystheten för med sig en massa tankar.
Gör si, gör så!
Onyttiga tankar som bör stängas ute.
Tankarna förvandlas till förhoppningar som man önskar kunde slå in.
Men som sen bryts ner av tystnaden.
Tyst.
Mellan dom fyra väggarna jag är i finns en tystnad.
Denna tystnaden har blivit min vän.
Tystnaden finns alltid där när jag behöver den som mäst.
Och om jag inte mår bra och vill få tag på den, beger jag mig bort.
Bort från ljudet, det onda ljudet som skär i öronen på mig.
Tystnaden läker min öron och tar bort sår, men inte alla bara vissa.

Hör ni hur tyst de är?
Hör ni?
Tyst!