Åh du man, med forna anor
med ridderlig känsla
och ditt svärd av sanning

du som veto din rättmätiga plats
som vet Gudinnan att dyrka
hennes kropp din lekamen
att intaga under andlig blot
en ymnest att betrakta
vägen in till paradisets port

erisäpplet blir ditt
sött, moget och gott
när du högsta sanningen förstått

Gaia, vår helighet 
hennes skönhet ack så stor
buga ödmjukt inför det
som håller balansen på vår jord

låt inte svärdet härska och söndra
låt det vila i Gudinnans hand
låt motsatserna helas
land efter land

ge tillbaka det som tillhör jorden
ge tillbaka det som förstördes o försvann
ge tillbaka allt som du tog,
när du sa att makten var din och inte vår