så lovande var den diktarpennan

att läsekretsen förstummades

klamrade sig fast i hängrännan

och vardagsbestyren försummades

och du log i stillsam mjugg

när du läste mina senaste rader

violblygt, under blondaste lugg

gick du med på diktarpromenader

vad skulle du säga när du såg

att jag skrivit dikten om dig

att du var aktör i diktarupptåg

utan att kunna värna dig

men du verkade gilla läget

älskade så det diktjag

som jag penslat angeläget

att du vävde egna inslag

i versraderna som jag skrev

gjorde egna transkriptioner

tills texterna utvecklades, beskrev 

våra gemensamma övertoner

i ett skimrande finvävt potpurri

av vackra verskollektioners

texter i varm harmoni

mina skrivande ovationer

till dig

© Birgitta Wäppling, 2007