Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Öron spricker så lätt


Regnbågens slut

 

 

Sjukussängen är tom

Jag är uppe, vandrar igen

Mina öron värker

Jag åker hem

Ska läka nu

 

Natten är stum

min säng alldeles tom

En enda väldig säng är full i hela huset

En regnbåge i mörkret

Det är vårt skepp

Pappan är en fördrucken kapten som alltid går vilsen på havet

Mamman är ett helgon med långa armar som håller om oss barn

det skrämmer mig inte

hennes tentakler klamrar sig fast

 

Natten är lång och jag somnar sist av alla

Skuggor dansar över taket

Levande monster

Regnbågen börjar flimra och vibrera

den försvinner under mig

En enda natt är slutet på regnbågen

men jag fann inget guld

 

Sjukhussängen är tom

Jag är uppe, vandrar igen

Mina öron värker

Äntligen åker jag hem

Ska läka nu




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 314 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-03 14:58



Bookmark and Share


    Elin Sundström
Det är en fin dikt, som för mig förmedlar en längtan efter helhet.
Gillar första och sista stycket att det liksom \"binder ihop\" dikten.


\"En enda natt är slutet på regnbågen

men jag fann inget guld\"

Så vackert melankoliskt!!!
2007-12-04
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*