Morbida hägring

En bädd av blod

Melkankoliska fåglar sjunger

när jag i sängen rör mig

Kraxandet bebor min strupe och överhopar mig om natten

vänder och vrider på blodiga armar och ben

Sängen är min båt och den svämmar över

Fåglar pickar larver från mina uppspärrade ögon

Och tårarna sprutar, exploderar i mitt ansikte

likt en våldtäktsmans slemmiga lem

Isblock flyter längs golvets knarriga yta

Täcket snärjer mig som rummet gör

Det nya rummet med de gamla väggarna

och de uttorkade blodstänken från alla dessa massaker

som sker här varje inatt

Mina drömmar är ingen plats jag kan fly till

De är nästan värre, alla dessa öde ansikten med nickande huvuden

följer mig vart än jag går

Och de nickar i spegeln bakom mig varje gryning

Min säng är en tvångströja som jag aldrig kommer ur

Jag hade en man en gång han lade sig i denna säng

och han försvann, nu existerar han enbart på mina väggar

där blodet utspytt, hans ansikte pryder stolparna runt vårt hus

Bråddjupet är stort om handklovarna inte passar

då faller man ner ner, Ner!

och för varje millimeter skriker man lite mer

Avgrunden som jag med mina egna händer skapat

den har inga väggar den har inga bottnar

Den är bottenlös precis som mig, precis som min bädd

Vi bär inga fötter och inga händer, inga tungor och inga tänder

bara väldiga nickande huvuden som jag i natten ser slå

sina pannor mot min sängavel

Sängen är min båt och den svämmar över