Du är övergiven. I en stad.
Allt är tyst.
En skugga följer efter dej.
Skuggan bär hatt.
Du stannar till vid ett fönster.
Kikar in.
Mat står på bordet.
Precis som om någon suttit där.
Men det är tomt.
Skuggan öppnar dörren och kliver in.
Du fortsätter gatorna fram.
Du är där. Var är du?

I en av stadens alla parker. Du får syn på ett par som inte sitter på en bänk.
De bråkar inte heller.
Du vet att det är sant.
Världen är inte oändlig.
Ändå fortsätter du gå.
Någon gång ramlar du. Över kanten.
Skuggan har kommit ikapp dig.
Ni dansar.
Dansar genom staden
Ett moln fångar vår blick.
Molnet återger en bild av en känsla.
Ni vet det.
Ni vet också vilken känsla.
Du bär den med dej.
Nu har du sett den.
Du vet att den är klar.

En värme slår mot dej.
Det är den efterlängtade solen.
Men nu vill du inte se den.
Du lever i en evighet. En tom tidlöshet.
Mot en vägg sjunker du ihop.
Gråtandes över världen.
Du vet att du har en uppgift. Inte vad. Men att.
Det har vi alla.
Det finns så många frågor. Frågor utan svar.
Du stannar upp. Ser dej själv fortsätta bort.
Bort mot intet. Bort till friheten och bort mot skenet.