Gravstenen står rest vid din säng, den är av is och blod

och den är gammal ung och sprucken

den är jag

Korset hänger upp och ned intill din spegel

korset är jag och jag förbannar ditt ansikte

och dina lögnande läppar, kära maskulinum!

jag talar lugnt till dig i natten

Skruvstädet klämmer din patetiska kropp i bitar

vrider och vänder på armar och ben och din väldiga bultande penis

Skruvstädet är jag och det är mina händer som krossar

dina uppspärrade ögon och din kolossala egocentriska skalle

och ditt förbannade hjärta i bitar

Skriften som står skriven i blod på väggen droppar, ner

på ditt sovande ansikte

du vaknar med ett ryck och skriker

Men skriket som krossar gravstenen min är mitt

och det blir jag som går till intet igen

jag skyller mig själv

men felet mitt är ditt