Mina fingrar letar vilt efter dina vingformade skuldror

som en hemlös efter stormen
skriker de efter din varma kropp

Ett rus som renar sinnet,
varje gång din röst vibrerar mot mina hjärtslag

Jag vill ge dig allt jag kan urvinna ur mitt liv

Jag är din saga, utan slut och utan början.
Du skriver mig till existens, du får mig att leva

i sorlet av mina svamlande ord gror osund kärlek
och passerade vägskäl försöker förgripa sig på mitt sinne
men din fängslande motorik för mig till levande vidder.


Du intog mitt liv med en mjuk duns,
som en laglös flykting i min själ.
Men du bosatte dig i dessa ådror
och med ett skott sköt du min ensamvarg
som ylat i så många tomma nätter.

Jag behöver aldrig vidga dessa vyer
för mina ögon var skapta för dig

och precis som du blir vackrare för varje morgon
blir jag starkare för varje kyss

Vid vår horisont finns solen som vägrar
att sluta lysa på oss två

som en värmande spotlight

som midnattsol i vinternatten


Det står en oskriven regel
som varje förmyndare håller i handen
att man inte ska låta ungdomarna uppskatta kärleken
men vad skadar det, att göra dessa stunder minnesvärda?

Låt mig värma mina frusna lemmar mot elden jag kysst till fyr