Mon cher Monsieur

Kvällen är sen när jag åter fattar pennan och skriver ett par rader till Er.
Alldeles för en stund sedan förnam jag Er närvaro så starkt intill mig att jag lät mig förföras av känslan och fullkomligt svepas med.
Så ljuvligt fantastiskt – en sådan fantasi!
Nu har Ni avlägsnat Er men kommunikationen fortgår.
Ser framför mig hur Ni strax är hemma och sätter nyckeln i porten.
Er fru knorrar något när hon möter Er i köket men Ni bryr Er ej nämnvärt.

Snart ska Ni lägga Ert vackra huvud på kudden och åter vara i min famn.
Ett sådant märkligt förhållande vi har Monsieur.
Är det bara jag som förnimmer dessa möten oss emellan?
Tiden går och snart är det ett helt år sedan jag såg in i Era stålgrå ögon.
Strax måste ödet gripa in och föra oss samman på nytt!
(Tyckte Ni själv muttrade något om det efter vår lilla tête à tête…hi..hi…)

Snart stundar julen och jag har något jag vill ge Er, vet bara inte om jag vågar…
Den här gången är det något verkligt personligt. Ni har flertalet av detta sedan tidigare, men blott en av mig – så nu kan Ni lätt gissa!
Säg att Ni vill ta emot min gåva, annars vet jag ej om jag sänder iväg den…
Förnimmer nu hur Ni gnolar på en glad melodi medan Ni gör Er klar för natten. Om exakt nio minuter ligger Ni i Er säng och jag ligger bredvid – men på avstånd. Vi ligger i alla fall tillsammans!

Tiden går liksom åren, min kärlek består liksom såren – över att Ni aldrig ”vågade”.
Kanske just därför jag älskar Er så omåttligt. Ni är en man med pondus – en man av högsta rang.
Och Ni är min för en stund – om så blott i landet ”fantasien”.

God natt min älskade, god natt…
Er för alltid, Clara.W.