Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gode herre, din kalla grav får mina vita ben att spritta!

 

 

Stela döda likmaskar andas

över ditt bleka ansikte

i mina drömmar

 

Din väldiga penis har aldrig varit så hård

som den är just nu herr olllsson

 

Dina ögon stirrar mer än vanligt

de stirrar aldrig annars

och jag dansar på din grav

låtsas att du ser mig

äntligen

 

Jag sjunger och både glädjs och sörjer över att Du

min gode man Inte kan höra mig!

 

Ja, ja jag hör det, tystna nu jag lyssner!

Ditt hjärta slår nästan lika tyst som när du levde, herr olllsson

människa!

 

Människa, människa gul och blå

du färgar mitt hjärta så svart och grå

***

 

Din insida har börjat krypa ut ur dina öron Daniängel

och jag doftar sött av magnolia och ruttnande rosenblad

mina stora skor trampar på ditt namn

i sanden

 

Ditt hjärta det flagnar sakta

skinnflagor i vintervinden

 

Barnen de tror att det snöar och jag

jag önskar mig jul

och ett ansikte i mitt hjärta

som inte är ditt

Herr olllsson

 

Alla dessa stela döda likmaskar

får ditt ansikte att försvinna fort

men hjärtat ditt tar längre tid

ty hjärtat ditt var stort 




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 292 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-13 19:55



Bookmark and Share


  Ronny Berk
med metaforer som skinnflagor i vintervinden för du texten till en uppvisning i glädjen och sorgen...ja...
2007-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*