Jag säger dig;

Självklart bär du din mask groteskt och våldsamt

Med hammare och fil bankar och slipar du mitt hjärta

tills det är precis som du vill ha det, Älskling

Jag säger er; 

Att slita sig loss från en navelsträng

som kväver hjärtat ditt är svårt

Att lämna en bit av ditt hjärta utan att gråta

det är svårare

men värst av allt är väl då

den gåva man ger

och det hopp om den lycka som aldrig mer sker 

Att lämna sitt hjärta är svårt men värre är väl då

att få det tillbaks i bitar och du vet väl aldrig vilken mask

ditt anskte ska bära på

Jag säger dig;

Självklart gör det ont

men jag vann till slut

det är bättre nu

för inuti finns ju inte längre han, inte ddu

Självklart bär jag en slöja, en slöja svart av sorg

men den försvinner, blir en smula tunnare för varje dag

till slut må även den ha sått sin sista död

och mitt hjärta kan skimra igen, i färgerna

blå och röd