Jag hade äntligen fått beviljat att flytta till öppen avdelning på Hinsan. Hade aldrig tidigare fått det beviljat. Givetvis skulle det stöta på problem. Samma dag gick jag min vanliga väg till tvätteriet. Övervakad av fångvårdare med walkie-talkies.

När vi var inlåsta på tvätteriet så hade det kommit in droger. Väl där så blev det min tur att få lite av den eftertraktade drogen. In på toa och in med det i venen.
Sen fortsatte arbetet. Jag minns att vår förman ringde till ledningen och sa \"Nu får ni göra något för här är de höga som höghus!!\"
Så när vi skulle på lunch så kom det sk. svarta gänget. Knarkhundar och visitation.
Jag hade ju inget så jag blev ivägsläppt till min avdelning. Däremot blev jag kallad till sköterskan för att lämna urinprov. Skit!!! Jag som skulle flytta till öppen avdelnig.
Upp till syster. Kissa i mugg och ner och packa som om inget hade hänt. Det var fredag minns jag så en liten frist hade jag.
Lördagen var bara ångest och min tanke på att fly hade jag haft länge. Jag fick med mig en av mina medfångar. Så på lördagkvällen när alla satt och tittade på Eurovisionschlagern. Minns att det var det året som Herreys var med med Gyllene skor eller vad den nu hette.
Vi bad pliten om att få låna tåklipparen. Det fick vi. Så när alla satt bänkade framför teven så klättrade jag ut och klippte hål i gunnebostängslet. Alla som vet hur ett sådant är uppbyggt vet att det bara behövs två klipp sen är det bara att trä upp det. Så jag gjorde det och tryckte sen tillbaka det så att det inte syntes att det var uppklippt.

Vi lämnade tillbaka tången som vi använt och satt en stund och tittade på teven Sen sa vi att vi skulle sova och ville ha vår sömnmedicin.
Den var alltid upplöst för att göra det svårare att bunkra några så jag drack väl upp bara vattnet och kastade resten under ett evigt pladdrande för att avleda pliten. Min kompis gjorde likadant.
Sen sa vi god natt efter ett tag och gick in på våra rum. Bäddade säck för att det inte skulle synas på en gång att jag var borta.

Sen klättrade vi ut genom ett fönster och stack.
Genom stängslet var ju inget problem Däremot över ett stort fält där risken var stor för upptäckt. Gissa om vi sprang.!!!!
Till slut nådde vi andra sidan och väl inne i skogen så började vi trampa på i riktning mot vägen. Vet ej hur många timmar vi var där men det var mörkt och månen var det enda som lyste. Vi hoppade över bäckar och ibland i dem. Genomsura och skitiga kom vi äntligen till en väg.

När vi gått där ett tag så kom en bil. Vi kastade oss ner i diket. Men sen sa jag att vi kan ju inte gömma oss för då missar vi kanske hämtningen. För självklart hade vi hämtning. Så nästa bil kom och åkte förbi. Sen kom ännu en bil. Minns bromsljusen än idag. Den stannade och började backa.
Yes. Det var dom. In i bilen och mot Sthlm.

Denna frihet varade för min del i sex månader. Sen var jag tillbaka för att fortsätta avtjäna mitt straff. Så kan det gå!!!