Wilma har en docka

den dockan älskar Wilma

Med den dockan brukar Wilma tala

och leka med och gosa

När hon är ledsen och behöver gråta

så väl som skratta och leka

Wilma har en Annan docka

klädd trådae

den brukar hon låna ut till vänner

Den dockan brukade inte Wilma gilla

Hon brukade låta den ligga

i lådan

under sängen

ensam och söndrig

Ja Wilma hon hade väl egentligen bara En docka

Men vad visste väl Wilma om sin andra docka

inte visste väl hon att även de skrämmande dockorna kan leva

att marionetter har klor, att de klamrar sig fast

så fort man släpper dess trådar

Inte visste väl hon att hennes älskade docka

en dag skulle behöva en vän mer än henne

Men visst var så fallet

Och hennes lilla docka

hon behövde sin prins

Som låg slängd och dold i en låda

Wilma hade en docka

som med hon brukade sova

Men inte visste väl Wilma

att en dockan behövde kärlek mer än hennes

och att varje natt ja

när alla sov, ja även varje katta

då brukade hennes docka leva och skratta

i en låda

tillsammans med en hiskelig prins

en riktig groda

men han var dock en stilig och vacker prins

som hon hade glömt

och en dag var hennes älskade docka borta

och aldrig tittade väl Wilma

efter där prinsen bodde

för inte visste väl hon

att en prins behövde en docka

så väl som hon gjorde