jag minns ditt sätt att byta skepnad

uppträda känslokallt, märka ord
och såra mig för att dagen efter be
om förlåtelse

det gjorde mig livrädd

varje gång du fick salta tårar att
rinna kunde jag känna ett sting
av hat som kom krypande,
det gjorde mig rädd eftersom jag älskade dig

ÄLSKADE

(hur patetiskt det nu än låter att en fjortonåring
skulle veta det minsta lilla om kärlek)

men lika mycket som du fick mig
berusad av kärlek så blåste ut mig

& nu i efterhand är du tyvärr inte bara
"den första kärleken" i mina ögon

snarare något i stil med;
"han som stal mer än ett halvår av mitt liv"


jag står stadigare utan dig sunshine