Varför känns det som om alla bara har gett upp,
när det här för livet bara är ett väggupp.
Vi kommer ju alltid att finnas här för varann,
men självklart är det okej att gråta lite grann.

Ibland vill du vara född på en annan plats och tid,
där man fick leva sitt liv som man önskar i evig frid.
Men det fina med livet är att inte veta vad som ska hända,
helt plötsligt en dag blir vi upp till himlen sända.

Jag kan sätta mitt liv och tusen gånger mer,
att det finns alltid något bra bakom allt som sker.
Man ska inte haka upp sig på vad framtiden har att ge,
jag är inte kristen, men inatt ska jag be.