Mellan dina läppar vilar jag på din mjuka fuktiga tunga

dina andetag är varma

din röst ekar mjuk

som ett litet barn jag kryper

in till sidan av gommen och håller ut

Men då och då vaknar jag alldeles genomsvettig

du skriker så jag nästan blåser ut, ur ditt inre

men med snabba rörelser håller din tunga mig fast

mjuk och fuktig ligger jag kvar i mitten av ditt huggormsbett

din andedräkt är förtrollande

jag kan inte sluta le

Inut ditt öra vaknar jag ibland

jag kan höra hur någon skriker fula ord åt dig

dina öron vill stänga sig

men jag hinner få en glimt av den som kallar dig

o rösten den är min

då och då vaknar jag i ditt trummande öra

svettig och rädd

försöker fokusera blicken på världen ut

men jag vet att jag nog aldrig kommer att vara redo

inte när det handlar om

vårt slut