I mina värsta mardrömmar
har jag lämnats ensam
och det fruktar jag
än idag
Trots att jag har varit
ensam så länge nu

Jag kan inte andas längre
inte tänka
och tårarna går inte längre
att stänga in
Mitt hjärta brinner trots att
mitt sinne är iskallt

Det vita stearinet
kan rinna så länge
lågan lever
jag räds det inte för hettan
tröstar mig
Som andra inte gjort

Trots att det jag
fruktar har skett
och det onda tröstar
fortsätter allt
Hur mycket jag än
ber det att stanna

Och lämna mig kvar
Vad är jag rädd för?