Jag står på stationen och Blickar ut

Drömmen jag aldrig trodde skulle bli sann

Är nu själva verkligheten själv


Jag nyper mig i armen för att försäkra mig

För att inte bli sårad

För att förstå

Att det som händer är sanningens ord


Lyckan som griper tag i mig

Är självaste du


Där står du så verklig men ändå så overklig

Min fina kille


Dina ögon bländar mig och dina ord förblindar mig

Det enda jag ser och hör är din vackra stämma

Som tycks fylla upp det inre som ens var så tomt



Mitt hjärta har du stulit

Har du tänkt lämna tillbaka det helt

Eller har du tänkt krossa det så grovt som de som har tagit det förr har gjort?

Du är min lycka, mitt liv