res dig upp, du nattens dotter

det är när du nalkas

och kvällen varsamt flyr

undan den stjärnklara natten

till skymningars land

som jag skriver mitt ode till dig

för du är varken mörkret eller tvivlet

du är återhämtningens stillhet och svalka

vår vila från dagens vedermödor

fridfullt vilar vi 

i din varma, välkomnande famn

varsamt står vi

under ditt rofyllda hägn

i småtimmars sällskap

när nattviolen sällsamt blommar

och våra drömmar väver förunderliga möten

i ingenmanslands trädgård

då

förblir du oupphörligt vid vår sida

dessa nätter

när stormen driver isär

molnen i nattlig dans över himlavalvet

och vi blinda av frågor blickar upp

mot beckmörka stjärnors fall

och skyarnas dans blir ett skuggspel över nejden

som likt drömmars tango

virvlar livligt

mot djupare grund

då reser du dig upp, du nattens dotter

stryker oss på kinden tillitsfullt

räcker fram din varma hand mot all vår tvekan

och ger morgondagen kraft från vilans djup

vi vilar sött när nattens dotter kommer

under drömmars vintervackra skådespel

är vi statister som betraktar livet

småningom när småtimmarna lider

mot tidig grynings början denna natt

väcker nattens drottning upp sin arla morgon

allmedan våra drömspel dröjer kvar

tar välförtjänt en rast i morgonstöket

där vilan ännu hägrar fullt skönjbar

©  Birgitta Wäppling, 29 januari 2008