Min mjuka mildost på tub och
Dina rosenröda läppar som skrattar när de¨
Pratar om det där som du kallar livet
Något som är lite mer guldfärgat än det jag skulle ha
Kallat livet
Det är väl inte det där som du säger, som är livet?
Ett rivningskontrakt gungar i våra andetag och vår
Ögonkontakt
Du ser min söndertapetserade underhud
Det innersta lagret är dammiga framtidsvisioner
Men också det lagret har börjat släppa i hörnen
Precis som din monotona röst, aldrig släpper i hörnen
Finns något som vi kan kalla för vi längre?
Finns det något förutom dina låtsaslyckliga,
Läppstiftsmaskerade läppar och vårt
Rivningskontrakt?
Är det väntan jag ser i dina tomma ögon?
Ord som häftats fast på din tunga?
Jag ser bara att du håller på att kvävas av min
Blotta närvaro och hur dagarna krossas i rännstenen när de
Faller med det självmordsbenägna regnet och de
Glömda timmarna
Någonting ligger bakom oss
Men vi vet knappt vad det är