Du vet hur det känns att mista
att stå vid en älskad väns kista
Du känner väl dödens hårda grepp
där du rider genom sand och stepp
Att kriga och vinna ett slag
även hantera ett nederlag
Det klarar du med glans
likväl som att höja din lans
För fred, kärlek och liv
basunerar du ditt BLIV

Men hjärtat ditt gråter tårar
för planer som smids av dårar
Och längtan förtär dina sinnen
Ja, så starka är kärlekens minnen

Jag vet hur det känns att sakna
att ledsen i arlastund vakna
Jag vet hur det känns att mista
att stå vid en ung systers kista
SE mig vackre ängel av ljus
öppna dörren till ditt hus

Tillsammans rider vi stormarna ut
omskriver sagans sorgliga slut
I skogen för alltings början
drar vi ett streck över sörjan
Du räddade mig för att lära
att dina vingar kan bära
Allt och lite till
men bara om du vill
Längtan och väntan tar alltid slut
om man vågar kasta sig ut