I snö och iskall kyla
jag red i skogen in
Då vargen hördes yla
”Kom så, stintan min!”
Men nordan vände vinden
mina öron frös till is
Jag såg blott råddjurshinden
i ett hav av lingonris

Om kvällen red jag sakta
på stigen mörk och smal
Jag hästen ville akta
från frusen snö så hal

Vid träbron hästen tveka
inför Helvetets ravin
Jag hästen då lät smeka
men red an mot själve Hin
Halvvägs över bro och stup
hästen föll mot branten
Lät mig skåda dödens djup
där jag hängde över kanten

En bön jag bad från hjärtat mitt
till himlen ovanför
”Hjälp mig Gud som ödet smitt
så att vi inte dör

Vips vi stod på vägen
min rädde häst och jag
Detta är ej sägen
men det finns vissa drag
En riddare med svärd
en ängel av Guds like
Äntrade min värld
från ett nära himmelrike

Tjugofem år har det tagit
först nu mig det har slagit
Att du mitt ”privilegium”
Är ett ”Herrans” medium
Som färgat så mitt sinne
med detta bitterljuva minne

TACK!