just när tiden snuddar vid bladet

gulnar det i vår hand

ordens eld falnar

medan vi tyder dem

bokstäver som förut dansade

tynar långsamt bort

oändlighet och slummer

smälter samman

när småtimmarnas stund

blir sekunders ögonblick

och tid blir otid

i en tid som inte är

formas alla ord

ur det lilla

ur vardagskänslor och tankar

som rör vid oss

och orden reciteras

som ur en vidöppen bok

nuet

en enda skör gränslinje

mellan ett länge sedan passerat då

och alla de oskrivna blad

som nutidens hand

berör

och vi förundras

över hur åren oberört vänder våra blad

oavsett om de talar om något annat

än bokens handling

och oavsett

hur många oskrivna blad

som återstår

©  Birgitta Wäppling, 8 januari 2008