Jag skriver alldeles för sällan om lycka,
det är okej att som läsare tycka.
Men idag blir det en hyllning till livet,
något som man väldigt ofta tar för givet.

Idag känner jag varför jag ska finnas till,
det är faktiskt för att jag själv vill.
Jag vet att jag inte har många dagar kvar,
därför vill jag komma ihåg bra om det som var.

Tänk vad en liten komplimang kan göra,
snälla små ord som alla vill höra.
Det är något vi borde ge varann så mycket mer,
så säg något snällt till nästa person du ser.

Det är så lätt att lysa upp någons dag,
genom ett upplyftande famntag.
Så gör nu det bästa du kan,
för att förhindra att fler tårar rann.