Jag tror jag har en vän,
från landet av Karda

men jag vandrar i dunkla nätter
och söker bland berg och slätter

låt mig ej vandra här så ensam
i dödskuggans dal

du blomma som växer i bergets utkant
besudlad och plundrad

men ännu, likt solrosen glöder
för bergfolkets öden

har du ett hjärta över
för människans feltramp