Mon cher Monsieur

Här har Ni mig igen – enträget och suktande.
Det är lustigt att Ni inte har tröttnat på mina brev vid det här laget men det är än mer lustigt att inte jag har tröttnat på att skriva dem.
Ibland undrar jag vad som fortfarande driver mig till detta mitt tvångsgöra.
Ni har liksom etsat Er in och brännmärkt hela mig.
Ibland kan jag också undra om Ni brukar ha den effekten på kvinnor.
Ni är ju en charmerande man – det kan ej förnekas, men Ni är också av den inbundna sorten.
Så hur mycket släpper Ni egentligen till?

Jag är ju inte blind eller döv och jag är väl medveten om att det finns kvinnor där ute som suktar efter Er liksom jag – förmodligen lika förgäves…
Ibland fantiserar jag om att Ni faktiskt ger efter för just dessa kvinnor och bara håller mig på halster för att det roar Er så kollosalt att veta att jag sitter här och lider. Jag inbillar mig stundtals att Ni kan vara en riktig sadist Monsieur!

Jag måste ändå tillstå att jag beundrar Er ståndaktighet oerhört – kanske den som gör Er så förbaskat charmerande när det väl kommer till kritan?
Många gånger har jag undrat vad som skulle hända om Ni verkligen gav efter för dessa mina små påtryckningar – om vi skulle träffas på tu man hand.
Kanske skulle spänningen och min vurm fullständigt upphöra?
Kanske skulle jag finna hela situationen löjlig?
Det jag vet är att jag aldrig någonsin skulle överfalla Er i alla fall…ha..ha…

Som Ni väl är medveten om så har jag en enastående fantasi och Ni Monsieur ingår allt som oftast i den.
Det förgyller min tillvaro enormt att ha dessa små uppdiktade historier att roa mig med.
Allt ingår i mina fabulerade ”på tu man hand scener” – Ni skulle bara veta…
Men oftast håller jag dramat inom fasta ramar men det händer att mina hormoner löper amok…
Nåväl, jag ska inte gå inte gå in på några detaljer.

Vad tror Ni Monsieur skulle hända om Ni en gång skulle besvara ett av mina brev?
Tror Ni jag skulle bli etter värre då – med mina utspel?
Tänk vilken givande korrespondens vi kunde ha!
Jag vet att Ni sätter värde på mina åsikter och jag högaktar sannerligen Era.
Sanningen att säga, så tror jag att Ni är rädd för mig Monsieur. Ni tror att varje litet närmare från Er sida skulle få förödande konsekvenser.

Kanske Ni fantiserar lika mycket som jag…?
Det kanske är Ni Monsieur som kommer att kasta Er över mig – huga!
Ni behöver inte bekymra Er på den fronten. Jag kan ta var på mig och tänker inte tillåta Er förnedras eller frestas så till den grad att Ni fullständig tappar huvudet.
Nåja, vi får väl se vad framtiden bär i sitt sköte. En dag kanske Ni tar mod till Er och beslutar Er för ett litet gensvar. Den dagen övergår grågrönt i crimson och karmosin.

Er för evigt tillgivna Clara.W.