Jag saknar dig nu,
ditt sätt att slå undan svårmodet

det har växt sig fast nu i din frånvaro

dina ögonblick av att se det dolda
har åter gömt sig bakom tistlar och nässlor

väntar dina händers brukbarhet
att skörda ogräs

för hur väl skiljer du inte agnarna från vetet
och hur lätt kläder du inte av mig min dunkelhet

då jag mjukt och lätt, åter faller in i
lättsamheten