Om hur dina andetag vaggar mig till ro om kvällen

 

Tystnaden så kompakt
att rytmen blir till hav
böljande vågor föds
där själen har sitt nav

där ur längtans inre
långsamma stränders lov
faller sig likt silkesväv
på drömsömnens hinna

i nattens sista timma
hörs ljudet av din andning
rulla bort likt ett långsamt tåg,
alltings genombrytande förvandling
försvinna bort i dimman

 

Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 303 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-01-16 08:23

Skriv ut
Spara som PDF

isabel louise helt underbart vackert! 2008-01-18

Nina V A som varm andning mot öppet ansikte, naket men starkt tryggt och buret osårbart, verkligen finstämt! 2008-01-17

issac.a.m Helt underbart.. 2008-01-17

Sanningsägaren förlåt mig men jag tycker den här fina dikten förlorar på sin titel jag undrar verkligen om det skall vara andedräkt? alltså lukten ur munnen skulle hellre vílja läsa: \"dina andetag vaggar mig till ro om kvällen\" ska det inte vara andetag? kanske är jag konstig men den är verkligen finstämd dikten fast jag var avskräckt av titeln först bara ärlig Åsa 2008-01-16

ej medlem längre Underbart vackert vännen! 2008-01-16

Michaela Dutius Kan nästan känna vaggningarna genom dina ord...superbt bra skaldat 2008-01-16

~~*MariamAurore*~~ alltid så vackert :) 2008-01-16

aol så tryggt fint 2008-01-16

Lena Renman Härligt rytmisk rimmad kärleksförklaring om att känna sig trygg. Längtansvärt. Tack. Lena 2008-01-16

Night Soul Woman Vackert skrivet och lite mer därtill:) *applåd*Tack för läsningen! 2008-01-16

Fredrik P. inledande strofen magnifik... 2008-01-16

Patrick K vackert avslut, mjuk och härlig poesi 2008-01-16

Lindizz vacker 2008-01-16

glittertindra vackervackervacker... det är stort få sova bredvid någon, stor som liten... en vacker trygghetskänsla... 2008-01-16