Vi katter måste skärpa oss
när det gäller våra människor -
hur ofta skaffar vi oss inte en människa
och behåller henne
för längre eller kortare tid
för att sedan bara dumpa henne
när vi får lust till det!


Det gäller särskilt er hankatter -
ni verkar inte alls ha några känslor
för era husmänniskor.
Hur ofta ser man inte
förtvivlade övergivna tammänniskor
stryka omkring i buskarna
ropande sin ägares namn.
Det finns katter som,
fullständigt oberörda,
kan sitta och iakttaga detta
beklämmande skådespel
kväll efter kväll.

Skäms på er!