Jag tror det var en Tisdag
en ickedag, som det hände...
fast det var nog
på kvällen, tror jag...

Dimman var varmfuktig
bilar väste
med lysande ögon
över mina steg
i de gatljusspeglande
vattensamlingarna

Förvånad
stod jag
öga mot öga
med mig själv 
ingen av oss
ville ge vika
från trottoaren

Såg sorgsen blick
lite undvikande
hörde röst
utan ord
som vävts av taggtråd
såg en ärrig
utsträckt hand

Vi var så jäkla rädda
att ta i varandra
att dimman mellan oss
nästan glödde
jo, det är sant!

Ingen lyssnade
ingen såg
och jag vet inte
vem av oss
som bjöd på
Highland Park
vid The Fox and Anchors bardisk

Vi satt där tysta
tills discot började
med sin stroboskopverklighet

Vi gick hem
fullständigt ensamma
med varandra.