Oron kommer som en storm,kastar sej över mej och ryter:
DET HÄR BORDE DU HA GJORT!
Naglar sej fast och får mej att känna mej ynklig i min nakenhet.
Skelletet känns som ett form fröd som legat framme en längre tid.
Trampa våga inte tro att du lyckats besegra tiden,för när natten kommer,ger jag dej nya tider.
Du en tidsbunden men ändå utan gränser,för jag talar om var dom finns
och än behöver du inte vila.
Tick,Tack för att du lilla människa ger livet din tid,vi vill ju så gärna leva
så tack för ångest,utmattningsdepression
gud vad jag får lära mej av att bara leva