Vad jag vet har folkmordets praktik aldrig lärts ut med en sådan lugn egenrättfärdighet som i Femte Moseboken 20:15-18 där Moses föreskriver hur man skall förfara med intagna städer. Efter att ha påbjudit att innevånarna i städer "långt bort" skall erbjudas fred mot att bli slavar i israeliternas tjänst föreskriver Moses att, om anbundet avslås, skall alla män huggas ner.
Med städer som tillhör israeliternas intresseområde förhåller det sig annorlunda -

"Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, så att ni inte tar efter alla de skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud."

Den stora staden Jeriko föll delvis genom skökan Rahabs förräderi, hon hade insett att staden var dödsdömd och visste vad som hänt de besegrade amoreerna på andra sidan Jordan. Hon gömde Josuas utsända spioner mot ett löfte om att hon och hela hennes familj skulle skonas - det löftet höll israeliterna och hon och hennes släkt fick slå sig ner i Israels land.
Allt annat levande i staden, män, kvinnor, barn, unga och gamla, oxar, åsnor och får vigdes åt förintelse och höggs ner.

Förfaringssättet var på intet sätt unikt - att dräpa alla sina fiender var i mindre hjärtnupna tider ett både praktiskt och kostnadseffektivt sätt att säkra sina framgångar. Slakten sanktionerades ofta nog från högsta ort - det var en gudomlig befallning som man lydigt fullföljde, ingen skuld skulle kunna falla över någon enskild. Resonemanget har haft sin tillämplighet in i vår tid, "Deus vult - Gud vill det", "Vi följer och lyder vår Fürer", "Jihad", "En revolution är inte som en middagsbjudning"...............

Men ingenstans i vår del av världen har så många folk, på en så liten yta, ägnat så stor flit åt att bokstavligen utplåna varandra från denna jord som i mellanöstern. När jag hör olika storslagna fredsplaner för dess folk och stammar presenteras av världens politiker, brukar jag grubbla över om dessa aldrig förstått vad som står skrivet i Gamla Testamentet. Det har trots allt bara gått lite drygt 2500 år sedan Jeriko föll för Josua och det tör nog få gå lika lång tid till, innan allt är glömt och förlåtet.

Hur gick det till slut för Rahab, hon som förrådde sin stad, sina grannar och deras spädbarn? Jo tack, efter döden kom hon till Helvetets trista förgård Limbo, varifrån Kristus själv hämtade henne till det himmelska paradiset, där hon gör bra ifrån sig som medlem i tredje himlens salighetskör, allt enligt Dante. Hon präglar den till och med "i högre grad än andra med sin lyskraft"
Det är inte illa avancerat för en förrädisk sköka från Jeriko....