Hur gör man när varje atom klyvs
när barriären brister, pulsådern rämnar
där varje andetag är ett skenande tåg
som förlorat sitt mål.

Hur gör man för att överleva
när alla dörrar stängts och den enda
luft som finns kvar är den som andas
genom kroppens hålrum.

Där allt går i bitar, den sista
självaktningen satt sig i strupen
och kräkts upp, för hur reser sig
en människa ur raset som byggts
på hopp och drömmar.

När natten inte kan bli mörkare
och ljuset vägrar infinna sig
då inga utvägar längre finns
skeppsbruten på ett öppet hav
utan varken reglar eller nav.

Inte vilse i förvirring utan vilse i
känslostormar där du sjunker
för varje våg som kastas upp
blir ett Dantes inferno utan svar.

Jag överlämnar mig i natten
låter allting rämna, ut ur klyftan ser
jag det jag vägrat se,
men fortsätter blunda förmår ej mer.