Det finns något slags jävla consensus om att personangrepp är något tadelvärt. Vad är det för joll? Ett friskt personangrepp gör människan glad!
Det bästa personangrepp som jag sett var i tevens barndom, kulturdebatt i direktsändning:
Den höglärde, obotligt stockkonservative katoliken Sven Stolpe spände ögonen i den lika höglärde, men liberale och icketroende Olof Lagercrantz och väste som en irriterad skallerorm : "Sådana som Ni borde hackas i bitar och bäras ut på ett dasslock."

Sådana personangrepp kan glädja vem som helst!!