Han cyklar ifatt mig, vill prata.
”Tycker du fortfarande att det är en bra idé att jag kommer förbi dig?”
”Ja” säger jag.
Och när han för tredje gången på ungefär en minut säger;
”jo jag har känt ett visst obehag”
säger jag
”jo jag vet, du har sagt det”

Så när vi skiljs åt säger jag ”men du kan komma förbi, jag kommer vara hemma.”
Ja, vi får se, säger han med ett snett leende.

Än har han inte kommit.