- Ta av dig klänningen Maggie.
Han sitter i stolen vid fönstet och röker sin sista cigarett.
- Nej, det tänker jag inte.
Jag står en bit bort.
-Jag är allvarlig, ta av dig klänningen
- Nej Johan, jag kommer inte ta av mig klänningen, säger jag och går fram till honom.
Han håller fast cigaretten med läpparna när han försiktigt tar av det ena av mina axelband, och sedan det andra. Jag låter honom göra det.
Jag låter honom dra ner klänningen tills den vilar på min höft.
Hans ögon har en frånvarande blick, som en konsekvens från blandningen av alkohol och lithium. Jag försöker förgäves se något i dem.
Jag känner hans händer, runt mina bröst och ner längs min kropp tills de stannar där min midja är som smalast.
- Jag har saknat din kropp, säger han.
Hans händer är så mjuka, jag har aldrig känt så mjuka händer, tänker jag.
Som om de aldrig varit så mjuka.
Som om jag ville ha honom.