Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En hymn för själen

 

Jag blundar, hur mörkret sluter sig
rum för rum
hur gapet växer bit för bit
slukar mig, tum för tum
Jag blundar, inser
förlorad i en vacker hymn
där koltrasten är min enda gäst
instängd i en förlorad dröm.


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 364 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-01-27 13:42



Bookmark and Share

    vide
\"drömmen som gick i kras\" men sen ändå: Hoppet är det sista som överger en, och så länge det finns liv finns det hopp, heter det ju... Kanske kan koltrasten förvandlas till en vacker vit duva!!!
2008-01-28

    Damm
underbart bra!!!!!!!!!!
2008-01-27

  isabel louise
du berör med dina ord
2008-01-27

  DanSan
*****************************

Usch vännen det här gör ont att läsa
Jag tänker på koltrasten som dödens
och själarnas budbärare . . . men du
skriver med vackra ord om ett liv som
börjar andas tomhetens tid . . .

förlorad i en dröm, den här dikten är
stor och med så mycket smärta . . .
jag gråter ett par tårar och försöker
att hålla om dig, dina ord är som ett rop
på hjälp i nattens mörka timma . . .

Kom heliga ande och rota dig i hjärtats
innersta vrå där skaparen har ordnat
en plats för att vi ska kunna bestå . . .

Kom Gud och skänk oss ro
i själens djupa bo . . .
Kom frid och vagga mig till ro

*APPLÅD och BOKMÄRKE*

*******************************
2008-01-27

  Nina V A
Mörker och gap och hur det äter sig vidare, koltrasten i sitt svarta bjuder dock på inbjuden sång, en sträckelse i det förlorade, en hymn
Jag är ju svag för strängar av svärta, bra
2008-01-27

    Herr Ångest
Gillar i synnerhet sista raderna.. de förstärker den känsla man får under läsningen..
2008-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund