Det närmar sig jul. I ålderdomshemmets matsal står Adolf Fredriks flickkör uppställd, prydlig som alltid, levande ljus är tända och salen är fylld av förväntansfulla åldringar och milt leende personal.
Å ett å........... Körledaren slår i gång sina flickor, stämmor av silver och kristall fyller rummet, tonerna stiger som skimrande pärlor, det är så outsägligt vackert............ En mycket gammal dam glor ilsket på kören och säger med vass och mycket väl hörbar stämma:
"Nämen fyfan, vad är det här för jävla väsen? Tyst med er, tyst, tyst, tyst!" Kören darrar till men sjunger på - gumman slår händerna för öronen och vrålar rasande: "Kan ingen stoppa dom jävlarna, tyst säger jag, sluta!" Kören tystnar och kastar osäkra blickar på sin ledare.
Mellan två generade biträden förs den gamla damen hastigt ur salen, kören stramar upp sig, ny ton, den mjuka handen slår igång sången...."Gläns över sjö och strand.."
På avstånd hörs svagt men tydligt en mycket uppretad röst : "Jävla förbannade slynor, vad skall dom här och göra, jävla väsen.. slynor...släpp mig era jävlar............"