Tulpanerna röda de sårar mig
omslutna med blodstänk
känner smaken av förruttnelsen

Tid ditt enda brott
ändå den största
för jag, jag är alldeles tom

Och gapet, hur det öppnar sig
stirrar ner i djupet av ingenting
ändå bränner jag mig på ståndaren

Är det över nu, känner du svedan
och blodsmaken, trängas med varandra
likt två allierade mot föraktet.