Du särar fruktlöst på kraften
som skördar livet
för att utgjuta det du blivit ingjuten
nästan plågsamt, hör du ur
gjutna ben, skramlet
ropar likt pinade slavar

Bakom galler av stulna blickar
förmår du inte längre se
det som all redan setts
men inte förlorats
det är bara ur dina tvagna händer
ropen kan stillas

så väck ej natten
den sover ännu bakom
fördragna persienner
låt mig få vila här i din nakenhet
ännu en stund känna
lukten av det möra köttet