Vi flög i vida cirklar
på vingar utav ord
Nuddade varandra varsamt
högt över träd och jord

Vi flög i ljus och mörker
i en vindlande vilsefärd
Flög högt för kärleks skull
ovanför vår egen värld

Solen brände i våra vingar
vi lockade med sång
Vi kom allt närmre gräset
sänkte oss på samma gång

Sedan blev allt stilla
vi lärde oss att lyssna
när rop och locksång
blev till nära kyssar

Nu flyger vi inte så högt 
din röst, är varm och len
För nu har vi äntligen landat
bredvid varandra, på samma gren