Jag drar med handen längst det spänstiga håriga korset
känner en reaktion
åtrån

penterar
igen
pentera

hör dig yla som aldrig förr stypt i kedja

kan slapna av, dra fringrarna genom din vackra päls

går igenom in i dig

ål
hal
smal

din blöta nos flåsa mot min kind

jag älskar dig min bästa vän

vill pentrera dig igen

gnida in dig i min vätska
smeta in dig i ett lager av barn som inte kommer att bli till

på de sätt vi är är skapta för varandra
Är ingen kvinna i världen är värd mig