Till minne av min älskade mormor
Jag grät inte
Jag minns det som det var igår
Mamma satt där vid bordet, och Thomas la armen om hennes axlar
Mitt emot dem satt jag och min storebror
Det de hade att berätta skulle för alltid förändra mitt liv
Det de sa var något jag aldrig ville höra
Men det var ett faktum
Du hade lämnat jordelivet
För att återvända till ditt hem
Du var en ängel
Som kom och vände åter
Min första tanke var att detta var en dröm
Men klumpen som växte i halsen skulle om det varit en dröm
för länge sedan väckt mig
det är okej att gråta sa min bror till mig i en ironisk ton
men jag grät inte
mamma föll i tårar
och jag vet att även min bror grät när ingen såg
men jag grät inte
en tomhet som var det enda som återstod när du lämnade mig
men för det grät jag inte
varför grät jag inte?
På din begravning föll alla i tårar
De grät för att visa sin sorg
De grät för att du lämnat dem
Men jag grät inte
Sommaren kom och gick
Livet gick vidare även om det aldrig skulle bli detsamma utan dig
Men jag grät inte
När min mamma grät över dig emellanåt
Stod jag där med armen om henne
Och sa tröstande ord
Men själv grät jag inte
Människor i min omgivning
Började så sakteliga återgå till sin vardag
Även om den aldrig skulle bli densamma
Och fortfarande grät jag inte
Jag grät inte för tårar var inte mitt sätt att visa min sorg
Jag döljde min egen sorg för att stötta andra i sin över att du lämnat dem
Men jag grät inte
För jag vet att du aldrig lämnat mig