En sakta tår rinner ner för min kind.
Varför kunde jag inte varit blind ?
Varför måste jag se de här ?
Nu när min familj glider isär.
Hösten kom och träden tappade löv.
Nu önskar jag att jag skulle varit döv.
I min hals sammlas en klump av gråt.
Orkar inte höra på erat bråk.
skriker för vill ha smärtan ut.
Men smärtan har inget slut.
Jag önskar jag genom detta kunde kuta.
För jag vill att allt ska sluta.
Jag har två vägar att gå.
Men vilken väg jag ska gå kan jag inte förstå.
Vem av dom ska jag välja ?
Mamma ?
Pappa ?
Jag har inga svar.