Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag känner inte mig själv, och det skrämmer mig.

Jag finner mig själv sökande i frågor som inte har svar.
vart ska jag söka för att finna det som inte finns,
vart ska jag söka dig när du inte är här,
vart ska jag gå för att sluta finnas där jag inte finns,
vad ska jag göra för att hitta mig själv,
vart gömmer jag mig,
vart finns jag?
du säger att du känner mig,
men hur kan du det?
när jag inte känner det jag,
som är det sanna jag,
som jag dolt för dig och för alla andra,
det jag dolt för mig själv,
det jag som jag tappat bort på vägen,
det jag som finns här inne någonstans,
det jag som jag desperat vill finna,
det jag som jag gömt,
som jag glömt,
i alla dessa år som jag plågats av det jag som inte fick synas,
det jag som inom mig någonstans gråter.
Vem är jag, Vart gömmer jag mig,
bakom denna mask,
döljer jag mig själv,
gömmer jag mig själv,
men varför kan jag inte hitta tillbaka?
Ibland bara bubblar det upp något som jag gömt,
som jag glömt,
som jag inte vill minnas,
det är en del av det jag som jag vill hitta nu,
för att kunna vara någon annan på en scen,
Men jag klarar det inte,
jag klarar inte av att hitta mig själv,
och det skrämmer mig,
vart skulle jag gömma mig,
om jag skulle gömma mig för mig själv,
inget svar,
bara några tysta andetag,
bara några tysta kvävda snyftningar,
av den lilla flicka jag gömde inom mig själv,
för att orka fortsätta,
men som jag inte längre kan fortsätta utan.

Vem är jag?
Känner jag dig?
Känner du mig?
Eller känner vi bara den masken, den personen som masken föreställer?
Vet du vem du är?
Inom och utom,
om du tittar på mig,
hur förklarar du mig?
Om jag frågar,
vad ser du när du tittar på mig?
Vad svarar du då?
En flicka med en smärta inom sig?
En ung kvinna med ett leende på läpparna?
Vem är jag för dig?

Jag bär en mask,
dag som natt,
jag söker mitt sanna jag,
i mina drömmar,
i mina tankar,
i mina ögon,
men allt jag kan se är denna tunga masken som jag bär,
den jag burit sen smärtan inom mig ville komma fram och visas för allmänheten.
Men när jag ser in i mina ögon ser jag att det döljer sig något där,
det skrämmer mig,
att jag inte känner mig själv.

bara den mask jag bär,
den mask jag burit,
kommer jag att bära denna mask livet ut?
eller kommer jag finna den flickan som gråter inom mig?
mitt sanna jag,
jag vet inte,
och det skrämmer mig.




Fri vers av Sleepy
Läst 409 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-01-14 12:41



Bookmark and Share


  Rolfsdotter
Så många frågor...
Tids nog kommer du att veta och hitta dig själv.
Bra skrivet om vilsenhet...
2009-01-14
  > Nästa text
< Föregående

Sleepy