Jag slår huvudet i min hårda sänggavel,

när du lapar rött vin ur min navel.

Kontrar med att slicka lite whiskey ur dina celluiter,

man blir inte full av några futtiga milliliter.

Det knakar i våra kroppar när vi tumlar runt,

skyller på Ikeas sängar som lovar men håller tunt.

Du kliver på din springare och sätter av i full galopp,

rider samtidigt som jag försöker tygla min kropp.

Jag noterar att dina rattar har ändrat form med åren,

du, taket behöver nog fan målas om till våren.

Nu är det plötsligt min tur att ligga överst och stöna,

90 kg får du väl tåla, ty det hjälper föga att be och böna.

Det var bättre förr och oftare....