Sanningen blir senil, blir
Fler och fler tomma papper
De blir
bokstavslösa
Vi är lögner
Svarta naglar och
Falskhetsfärgade sånger
Det översta lagret av våra tomma ögon
Vi är nakna och ensamma, mitt i rusningstrafik
Väntar på att allt ska bli tyst
Vi är utanför och ser allt som vi missar
Vårt förlorande tar alldeles för mycket sats, skjuter ifrån
Hoppar på vår personlighet tills allt blir
Sjukliga bekräftelsebehov och självförtroendeundernäring
Vårt ” vi mot världen” blir ”glöm inte att hålla balansen”
Plötsligt svajar det förfärligt
Jordbävningskänsla och händer som släpper
Taget
Har vi tappat varandra
Lever jag av tomrummet du lämnade efter dig
Du var hoppet
Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan
Jag skulle ju hoppa
Rakt genom ångesten
Slå hål på den
Kvar skulle bara bli spillror och sorgsna glasbitar
Jag skulle ju våga
Hoppa
Lämnar du mig så
Vågar jag inte hoppa