Fan baby det är dags att jag kapitulerar
och börjar på något nytt kapitel
försökte höra hjärtslagen genom dina ögonfransar

insåg att döden och du redan sover i samma säng
spelar kort under täcket med en jävla massa hjärtan på spel
varit borta så länge att jag knappt kommer ihåg hur du andas

vi alla blir nog bara plastänglar i slutändan
fastklistrade på ett annat alternativ i ett hörn
som aldrig blivit undersökt på grund av komplikationer

kanske är det sådär meant to be aktigt
för du & jag var väl aldrig kära
var lite mer på låtsas och kanske är det därför

jag aldrig riktigt förstått hur man stannar